En legend om de bofasta ”Jag är vatten, jag är början. Jag var före ekarna, gräset och blommorna. Jag var före fänaden, som avbetar gräset. Jag var före svävande vinge och löpande fot. Jag var före humlorna, bina och fåglarna.” Det ligger en trolsk magi över de inledande raderna till Vilhelm Mobergs roman Brudarnas källa. Genom sin lyriska grundton skiljer den sig från hans övriga verk, men i likhet med merparten av dem utspelar sig handlingen i hans hembygd. Fyra spelmäns öden och tidsåldrar binds samman kring källan och kulminerar under midsommarnatten. På så vis återspeglas seder och bruk från nära vår egen tid ner till forntid. Pest och människooffer skördar liv. Gemensamt har människorna från de olika epokerna uppfattningen att källan har en magisk kraft. Den kan bota sjukdom, den kan avvärja olycka och framför allt kan den ge den unga kvinnan hennes oskuld åter om hon mist den under midsommarnatten. Men ve den som förgriper sig på källan! Brudarnas källa är en roman som ger historisk kunskap, samtidigt som den ligger folkvisan nära i sin sorgset vemodiga ton. Detta är nr 26 i Vilhelm Moberg-Sällskapets årsskriftsserie Ingrid Nettervik är redaktör för boken och ordförande i Vilhelm Moberg-Sällskapet.
