»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.« Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt. I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet. Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död. Den 27-åriga Emma Clines romandebut är en av de senaste årens stora litterära händelser. 35 länder köpte på kort tid rättig heterna. Romanen bygger löst på historien om Charles Manson och de mord som han fick sina kvinnliga följare att begå i slutet av 60-talet. "Flickorna" skildrar unga kvinnors utsatthet, men också deras motståndskraft. Det är en skimrande och fängslande roman om makt och sexualitet, mörk, störande och exceptionellt klarsynt. "en närstudie av makt och våld, så rik och observant att det är omöjligt att prata om. /.../ Lika brutalt som det är sagoskimrande. /.../ svindlande välformulerad och så exakt i ordvalet att var och varannan mening blir ett litet stilleben som jag måste beundra en stund. Samtidigt har Cline just det eleganta driv i berättandet, som man så ofta finner hos amerikanska författare med akademisk examen i skrivkonst. /.../ Det finns de som har jämfört Cline med Zadie Smith. Själv tänker jag på en tidig Jayne Anne Phillips, som också visste hur man skriver fram skimret ur unga kvinnors smuts /.../ Att 'Flickorna' är en lysande debutroman, värd alla rosor och superlativ som den har fått ta emot finns ingen tvekan om."– Malin Lindroth, Göteborgs-Posten "Cline skriver en på en gång drömsk och precis poetisk prosa där sinnesintrycken får stor plats. Dofterna, synintrycken, ljuden, allt återges med en lågintensiv, elektrisk intensitet. 'Flickorna' är sorglig, vacker, rå och originell och Emma Cline en författare att hålla ögonen på."– Amanda Svensson, Sydsvenskan "när Cline föreställer sig dynamiken i Russels flock; de intrikata maktspelen, lojaliteten och konkurrensen, det ängsliga beroendet, är hon suveränt skicklig, med inlevelse både i kvinnors mörker och mäns oreflekterade överordning. /.../ Clines roman är full av sådana fascinerande iakttagelser av kvinnors självdestruktiva kärleksstrategier, språkligt så slipade att de liksom darrar, som knivblad."– Pia Bergström, Aftonbladet "Snarare än en snaskig kriminalhistoria är detta en känslig, skarpögd roman om maktmekanismer och bekräftelsebehov där sektens kvinnor är i fokus." – Jenny Lindh, M Magasin "Cline har ett oerhört gehör för hur unga kvinnor navigerar kring sin tillskrivna plats i världen. Det latenta samhälleliga våldet - en ovälkommen hand, ett hånfullt skratt, en plötslig kommentar om ens utseende - kopplas ihop med den dödliga motreaktionen: missriktad, men i sin kraft och sitt omfång begriplig."– Rebecka Kärde, Dagens Nyheter "en stilistisk njutning att läsa, mycket på grund av att den unga författaren (Cline är 27 år gammal) helt uppenbart är intresserad av litterär stil och atmosfär och därtill oerhört begåvad." – Andrés Stoopendaal, Borås Tidning »"Flickorna" är en mästerlig och intensivt uppslukande roman – imponerande inte bara för en så ung författare; imponer
