I slutet av juli 1834 drabbades timmermannen Anders Rydberg i Göteborg av magsmärtor. Han blev snabbt sämre med kramper, diarréer och kräkningar. Hans familj insjuknade omgående, alla dog. Koleran hade kommit. Kolerabakterien, vibrio cholerae, är någon tiondels millimeter stor, men kan döda en människa på några få timmar. Sommaren 1834 kom den för första gången på besök i Sverige. Kolera hade funnits i tusentals år i Gangesdeltat i Indien, men på 1810-talet tog den sig ut i världen – med förödande verkningar. Europa härjades svårt i slutet av 1820-talet och därefter var turen kommen till Norden. Under juli–november 1834 tog koleran mer än 12 600 människoliv enbart i Sverige. Farsoten förlamade delar av samhället och kullkastade den gamla synen på hygien i de lortiga svenska städerna. Historien om koleran är också en historia om fattigdom, vatten och trånga, smutsiga gränder. Författaren inte bara beskriver koleran och dödsfallen – han förklarar också den ökända sjukdomen. Smittans vägar kartläggs och farsoten diskuteras i skenet av tiden sociala, ekonomiska och politiska förhållanden liksom de medicinska idéer som var rådande.
