Från fängslande modersmål till frigörande författarskap När Peter Weiss på 1960-talet får sitt genombrott som tyskspråkig författare har han tillbringat större delen av sitt liv i svensk exil. Den sedermera internationellt uppmärksammade dramatikern och romanförfattaren Peter Weiss visar sig dessutom ha ett betydande svenskt författarskap bakom sig när han återvänder till tyskan. Vad betyder dessa till stora delar refuserade skrivförsök på svenska för hans genreöverskridande bidrag till 1900-talets litterära modernism? Vilken är den nyskapande hemligheten bakom pjäsen Marat/Sade och romanen Motståndets estetik? Med svenskan som ”transitspråk” kunde Peter Weiss återvända till sitt infekterade modersmål från ett nytt håll och med en ny auktoritet. Det svenska språket blir ett psykoanalytiskt verktyg för introspektion och uppgörelse med den egna familjehistorien. Studien Peter Weiss i transit går i dialog med den nakna och hänsynslösa självuppgörelsen bakom vad som skulle komma att prövas och gestaltas som en motståndets estetik. Där Peter Weiss ville förena konst och politik, vill denna studie frilägga de inre bevekelsegrunderna bakom ett av vår tids stora politiska konstnärskap. Ola Holmgren är professor emeritus i litteraturvetenskap. 1978 disputerade han på en avhandling om Ivar Lo-Johanssons debutroman Måna är död och 1998 publicerade han en heltäckande studie över författarskapet: Ivar Lo-Johansson – Frihetens väg. 2005 utkom han med Emigrant i moderniteten – Vilhelm Mobergs mansfantasier, och 2006 med Strindbergs mansdrama i tre läsakter – Från Fadren Till Damaskus längs Stora landsvägen.
