»Elfriede Jelinek skriver så att man hör smärtan som ett dunkande hjärta under den kallhamrade texten.« Synnöve Clason, SvD Erika Kohut är 36 år men bor ännu med sin mor - som övervakar varje steg dottern tar. Det har hon gjort sedan Erika var barn och offrades på konstens altare i musikstaden Wien. Hela sin ungdomstid har Erika tränat för att bli konsertpianist. Talangen räckte inte hela vägen. I stället försörjer hon sig som pianolärarinna. Den tortyrartade, lustfientliga disciplinen lever kvar i henne och förs vidare i hennes pianoelever. Sina undanträngda begär lever Erika ut i hemlighet, söker tillfredsställelse för dem på de mest obskyra ställen i staden. Pianolärarinnan [Die Klavierspielerin, 1983] är Nobelpristagaren Elfriede Jelineks stora mästerverk. Med ursinnig kraft och språklig virtuositet skildras en kvinnas ensamhet och det samhälle hon lever i som en fånge. Romanen filmatiserades av Michael Haneke 2001 med Isabelle Huppert i huvudrollen. I svensk översättning av Margaretha Holmqvist. ELFRIEDE JELINEK [f.1946] är en österrikisk författare och dramatiker. Fadern var tjeckisk jude, modern wienska med rumänskt påbrå. Hennes litterära verk är på olika sätt svar på uppväxten i Wien och Österrikes arv efter nazismen, men bär också spår av Jelineks musikaliska bakgrund (som klassiskt skolad organist). 2004 tilldelades Elfriede Jelinek Nobelpriset i litteratur. »Vi har här en Nobelpristagare som inte är älskansvärd, men hon är ett grundförsvar mot den tilltagande bekvämligheten i världen.« Sigrid Combüchen, DN »Michael Hanekes film baserad på Pianolärarinnan är inget jämfört med romanen.« The Guardian
