I Terpsitone undersöker Christer Boberg förhållandet mellan människa och maskin. Diktsamlingen är döpt efter ett av León Theremins märkliga musikinstrument, en variant av den mer kända theremin, men gjord för att dansa i. Christer Boberg skriver i en avslutande not: ”Maskiner äger en förförisk makt över oss och påverkade oss långt innan de fanns. Den här anakronistiska tankegången har varit ledande under arbetet med Terpsitone. Mitt intresse för instrumenten har således primärt inte varit tekniskt eller musikaliskt. I stället har det handlat om bilderna de frammanar: människan som dansar hukande under en apparat eller som i en sorts tillbedjan står och utför de mest utsökta handrörelserna – eller de mest krampaktiga – i tomma luften för att få en maskin att ljuda. Men även jag har drabbats av instrumentens förrädiska skönhet. De är verkligen vackra. Och skrämmande. Ambivalensen är den här diktsamlingens kött.”Christer Boberg är född 1970 i Falun men är numera bosatt i Göteborg efter många år på Gotland. Han har givit ut tre diktsamlingar på Bokförlaget Trombone. Utöver Terpsitone (2016) Sekvensen om pappersblomman (2007) och Revel (2010). I den första samlingen utforskas intighetens intimitet och många av dikterna ligger nära den buddhistiska koanen. I den andra samlingen rör sig dikterna mellan den psykiska störningen, den könsliga svindeln, medvetandets sandrygg och ett fruktat eller efterlängtat försvinnande. 2013 utkom CD:n Skuggvältan med text- och ljudkompositioner, samt den sextonsidiga volymen Haiku. År 2019 utkom essän Ola Julén – Orissa och bortom. Några av Bobergs dikter finns översatta till turkiska, kroatiska och engelska. Boberg är även verksam som bibliotekarie, litteraturkritiker och musiker. Han är bland annat textförfattare, gitarrist och sångare i punkmetalbandet Kvicksand.
