En skärva svensk historia Det finns mycket skrivet om slott och herrgårdar liksom om de parker och trädgårdar som hörde till. Prakten, rikedomen och hantverket har skildrats många gånger och detta har blivit exponent för rikedom och lyx. Men det var inte där som välståndet skapades. Fram till industrialismen var det jordbruket som var basen för välståndet. Ytterst var det alltså bönder, bondmoror, pigor, drängar, inhysehjon, torpare och backstugusittare som höll jordbruket igång och utgjorde den praktiska basen. Denna typ av vardagshistoria skrivs ofta av hembygdsföreningar och amatörhistoriker, och inte minst av agrarhistorikerna i den akademiska världen. Torpets historia har ofta berättats utifrån det lokala och privata, trots dess stora betydelse för folkförsörjningen. Intresset för enkelt folks historia har kommit i skymundan för intresset för kyrkor, slott, herrgårdar och andra påkostade projekt. Torpet Nytorp är beläget bara några kilometer från Drottningholms slott, men först nu skrivs dess historia. Den som för pennan är dess nutida boende; kunnigt, grundligt, vidsynt. Torpet Nytorps historia lyfts till något mer generellt och blir torpens historia, ett stycke allmän historia. Det blir en upplevelserik resa för läsaren inte bara i just detta lilla torps historia, utan också en resa i fattigt folks liv och leverne. Den är lika spännande som slottets och parkernas historia, eftersom den ger en inblick i hur enkelt folk försökte skaffa sig inte bara ett drägligt liv utan även, så långt det var möjligt, en värdig tillvaro. Clas Florgård är landskapsarkitekt LAR/MSA och professor emeritus vid Sveriges lantbruksuniversitetet (SLU) i Uppsala. Efter de mer än 30 generationer torpare som bebott Nytorp är han andra generationen sommarboende, men en tredje generation tar snart över.
